Människor har väl generellt en massa konstiga saker för sig.

Så även jag.

En konstig sak jag gör är att när jag möter eller träffar på människor jag bara känner litegrann sådär eller har känt förut, men inte gör lika mycket längre, så försöker jag undvika att t.ex heja på dom osv.

Vet inte alls varför faktiskt.

Men ta tillexempel ett scenario där jag sitter på bussen, och ser någon jag känner litegrann kliva på och jag verkligen ser det(ibland gör man ju faktiskt inte det), då väljer jag att stirra rakt ut genom fönstret eller plockar upp mobil eller mp3 och försöker verka jätte-inne i apparaten för att i största mån undvika ögonkontakt och därmed kanske tvinga fram en beslutsångest hos mig själv över om jag ska heja eller inte.

Jag vet ju själv att detta beteénde är oerhört fånigt och dumt, men likförbannat gör jag exakt likadant när jag möter någon annan "halv-kändis" på kanske ICA den här gången. 

Självklart gäller inte detta alla gånger eller alla personer, men allt för ofta använder jag dessa fula knep.

Idag var jag in på ICA Esplanaden för att köpa tuggummi när jag väntade på bussen från navet för att åka hem efter jobbet.

I kassan satt en till mig gammal klasskompis från lågstadiet.

Jag kände igen honom direkt när jag ställde mig i kön till kassan.

När det blir min tur så blir det dom gamla vanliga: "var det bra så?" och "det blir 20 kronor" osv, och under hela tiden undviker jag att titta honom i ögonen. Efter det säger personen i kassan "Visst heter du Jonatan?".

(Och det kunde jag ju av logiska skäl inte neka till, för lögnare är jag ju inte) Han följer upp sin fråga med "Känner du igen mig?", varpå jag chockar mig själv med att säga, "njaa.. tror faktiskt inte det..". Och han berättade som jag redan visste att vi gått i samma klass på Essviks Skola.

Då låtsas jag fundera ett tag för att sen låtsas komma på, och säga "jaa, det är ju Emil! Eller hur?!".

Sen var jag tvungen att rusa till bussen.

Men den korta vägen till bussen, och den långa vägen hem satt jag och skämdes, trots att bara jag(fram till nu) visste om mitt pinsamma beteénde.

Är det bara jag som håller på såhär? 

Måste skicka in en brevfilm till "Bullen" om det tror jag.. (och kom ihåg, det är inte killen i filmen som har skrivit brevet).

Ett helt klart grymt vettigt inlägg i debatten om IPRED-lagen har ni här.