Provar från mobilen! Hoppas det funkar!

Köpte äntligen ny lur idag! Äntligen I said! Har behövts ett tag.

Blev en Sony Ericsson c905.

Har inte så mycket att säga om den än, den ligger fortfarande och laddar och har bara pillat med den litegrann.

Men än så länge verkar det vara en toppenlur.

Typ klart med resan nu också!

1 månad blir det i the US and A.

Dom första två veckorna med hela familjen för att bl.a gå på lillebrors avslutning där.

Och sen en fortsatt resa för mig och storebror Simon.

Inte så planerat än.

Men ska väl börja planeras mer riktigt snart.

Kul kommer det förhoppningsvis bli iallafall.

Ny-teflånen (inte min på bilden, men en exakt likadan.. ^^)

Helt klart känner jag att man hela tiden når nya nivåer i "vuxenhet" nu för tiden. Självklart mycket på grund av att åldersiffran stiger för varje år som går.

Men även för att man har fått fast jobb och börjar få lite riktigt rutin på livet osv.

Men jag känner mig faktiskt inte som en farbror.

Jag jobbar(som jag antar att dom flesta här vet) på Teknikmagasinet.

Vi säljer bland mycket annat radiostyrda helikoptrar och flygplan i mindre storlek. Dessa har vi utställda på butiksgolvet, där dom står uppstaplade, vilket ibland kan bli lite ostabilt med alla kunder som tar upp och tittar på planen osv.

Ganska ofta händer det att en eller två föräldrar med ett eller fler mindre barn kommer in i våran butik, antingen för att handla något, eller titta på vårt stora härliga utbud av roliga och ofta användbara saker.

Det är inte sällan dom små barnen blir helt till sig när dom ser våra flygplan och då rusar i full fart(nåja, så fort dom kan iallafall) fram mot flygplanen, och i sitt oförstånd tar emot sig för att stanna mot flygplansstapeln.

Då brukar staplarna med radiostyrda flygplan rasa.

Och jag(eller någon av mina medarbetare) brukar gå ut i butiken för att ställa upp dom igen.

Och detta är absolut inget jag blir arg över eller så. Vi vet om det, men väljer ändå att ställa upp planen så, och barnen förstår ju inte bättre.

Men det som oftast kommer efter denna händelse brukar kunna få mig att höja lite på ögonbrynen.

Flertalet gånger har föräldern(ofta inte särskilt gamla dom heller) tyckt det varit skämmigt och blivit lite arg på barnen, och säger åt dom att "inte röra allting, för då blir FARBRORN där arg".

När dom säger "farbrorn" syftar dom alltså på mig.

Vad kommer detta ifrån?

Visst, i barnens ögon är jag säkert jättegammal, men är det verkligen skäl nog att kalla mig farbror?!

Jag är 20 år ung.

Det är en sjuk värld vi lever i.

Jag har för övrigt efter 20 år i samma hus, med samma kök inte lärt mig i vilken låda vi har skärbrädor respektive grytlappar. Tar alltid fel.

Farbrorn är förvirrad.

Grymt roligt klipp som någon hade länkat till på Facebook (minns inte vem faktiskt).

Säkert många som redan har sett, men då är det värt att se det igen.

Grisroligt klipp med en dum ryss (eller nått).

Nu börjar det bli dags att fixa första gadden.

Har haft en grundidé på vad jag ska göra som första, men varken varit riktigt nöjd, eller haft en klar tanke på hur jag ska göra den.

Men idag så kom min jobbarkompis Andreas med ett bra förslag som jag tror kan bli rysligt snyggt.

Han skulle pilla lite med en skiss hemma, så har man iaf en grund att gå på innan man beger sig till studion för att snacka om hur han tror det blir, och om han har något förslag på förbättring.

Känner mig grymt peppad på det nu igen iallafall.

Kul!

Jag brukar inte vara särskilt lättretlig (oftast).

Men idag åkte jag nog en av mitt livs värsta bussresor.

Slut på batteri i mp3:n och jag störde mig verkligen på allt som gick att störa sig på.

Till att börja med satt det en tjej bakom mig och på något sätt sparkade eller satte knäna(eller något) på mitt säte HELA tiden så jag fick små stötar i ryggen i stort sett hela bussresan. Var ett par gånger nästan nära att jag vände mig om och fråga vad hon led av.

Hon satt dessutom och pratade i telefon och gjorde det med en sån hög volym så det var omöjligt att inte höra allt hon skrek om.

Och för att sätta pricken över i, så skrattade hon hela tiden, och det var ett av dom mest störiga och mest tillgjorda skratten jag har hört.

Och när jag redan störde mig på detta, så störde jag mig ännu mer på att hon mitt i all svenska blandade med olika arabiska snabba meningar (ni vet när dom pratar så snabbt), och något som lät som arabiska stridsrop.

DESSUTOM så satt det ett gäng typ 13åriga killar som likt många i den åldern trodde dom var coolast i hela världen.

Seriöst efterblivna damp-ungar. Jag satt t.om och hoppades att någon av dom skulle göra något mot mig (kanske spotta på mig?) så att jag fick en riktig anledning att sopa till dom och slänga dom av bussen.

Men jag satt tyst och led.

Ibland önskar jag att jag hade lite liknande humör/stubin som Örjan i "Hjälp".