Det är tydligen vanligt att man tar droger på matchdag i Göteborg.

Ganska roligt klipp iallafall.

Hyfsat fylleinlägg inatt.

Ganska harmlöst dock, men jag får jobba på meningsuppbyggnaden..

Och det jag skrev i inlägget är ju också helt sant.

Jag var asrädd för "snörpingarna" i "Simpor Och Grodfötter".

Rätt nyss hemkommen från krograckarn.

Blev en hyfsad kväll på stadshuset.

Men vill fortsätta på spåret från förra inlägget och lägga ut ett klipp som var stort i min uppväxt också.

Inte på samma sätt som det tidigare klippet från Alvin And The Chipmunks.

Utan den här gången blir det från en av dom värsta serierna som sänts.

Simpor Och Grodfötter hette serien. Jag följde den och såg nästan varje avsnitt när den gick.

Men likförbannat blev jag lika rädd varje gång.

Dessa äckliga varelser skrämde livet ur mig, speciellt när vi var ute i våran stuga(som ligger vid havet). Dom gångerna jag i den tiden i livet denna serie sändes var jag livrädd när jag sov där ute för att jag skulle vakna och dessa s.k "snörpingar" (?) skulle stå lutade över mig och låta sådär äckligt obehagligt ovetande som bara dom kunde.

Usch, den serien förstörde mycket under min uppväxt.

Men som sagt, jag fortsatte ändå titta.

Kanske det som lade grunden för den faschination jag har för skräckfilm nu i äldre ålder. (skulle kännas konstigt att säga "vuxen ålder" även om det stämmer nu för tiden)

Här kommer ett klipp från tidigare nämnda serie "Simpor Och Grodfötter"

Fick bli en "nostalgi-kväll" på youtube.

Hittat många kära och mindre kära återseenden.

Mest i form av intron från gamla barnprogram sen man var liten.

Har suttit och myst bra länge nu.

Och det här är nog ett av klippen som fick mig att mysa mest.

Från den underbara serien "Alvin And The Chipmunks" som jag minns att vi hade på dom vhs-banden våran farbror Bengt spelat in åt oss (syskonen).

Dessa banden spelades flitigt och jag minns just det här klippet speciellt, så jag är helt överlycklig att det fanns.

Helt underbart.Trots lite sämre kvalité på ljud och bild.

Provar från mobilen! Hoppas det funkar!

Köpte äntligen ny lur idag! Äntligen I said! Har behövts ett tag.

Blev en Sony Ericsson c905.

Har inte så mycket att säga om den än, den ligger fortfarande och laddar och har bara pillat med den litegrann.

Men än så länge verkar det vara en toppenlur.

Typ klart med resan nu också!

1 månad blir det i the US and A.

Dom första två veckorna med hela familjen för att bl.a gå på lillebrors avslutning där.

Och sen en fortsatt resa för mig och storebror Simon.

Inte så planerat än.

Men ska väl börja planeras mer riktigt snart.

Kul kommer det förhoppningsvis bli iallafall.

Ny-teflånen (inte min på bilden, men en exakt likadan.. ^^)

Helt klart känner jag att man hela tiden når nya nivåer i "vuxenhet" nu för tiden. Självklart mycket på grund av att åldersiffran stiger för varje år som går.

Men även för att man har fått fast jobb och börjar få lite riktigt rutin på livet osv.

Men jag känner mig faktiskt inte som en farbror.

Jag jobbar(som jag antar att dom flesta här vet) på Teknikmagasinet.

Vi säljer bland mycket annat radiostyrda helikoptrar och flygplan i mindre storlek. Dessa har vi utställda på butiksgolvet, där dom står uppstaplade, vilket ibland kan bli lite ostabilt med alla kunder som tar upp och tittar på planen osv.

Ganska ofta händer det att en eller två föräldrar med ett eller fler mindre barn kommer in i våran butik, antingen för att handla något, eller titta på vårt stora härliga utbud av roliga och ofta användbara saker.

Det är inte sällan dom små barnen blir helt till sig när dom ser våra flygplan och då rusar i full fart(nåja, så fort dom kan iallafall) fram mot flygplanen, och i sitt oförstånd tar emot sig för att stanna mot flygplansstapeln.

Då brukar staplarna med radiostyrda flygplan rasa.

Och jag(eller någon av mina medarbetare) brukar gå ut i butiken för att ställa upp dom igen.

Och detta är absolut inget jag blir arg över eller så. Vi vet om det, men väljer ändå att ställa upp planen så, och barnen förstår ju inte bättre.

Men det som oftast kommer efter denna händelse brukar kunna få mig att höja lite på ögonbrynen.

Flertalet gånger har föräldern(ofta inte särskilt gamla dom heller) tyckt det varit skämmigt och blivit lite arg på barnen, och säger åt dom att "inte röra allting, för då blir FARBRORN där arg".

När dom säger "farbrorn" syftar dom alltså på mig.

Vad kommer detta ifrån?

Visst, i barnens ögon är jag säkert jättegammal, men är det verkligen skäl nog att kalla mig farbror?!

Jag är 20 år ung.

Det är en sjuk värld vi lever i.

Jag har för övrigt efter 20 år i samma hus, med samma kök inte lärt mig i vilken låda vi har skärbrädor respektive grytlappar. Tar alltid fel.

Farbrorn är förvirrad.

Grymt roligt klipp som någon hade länkat till på Facebook (minns inte vem faktiskt).

Säkert många som redan har sett, men då är det värt att se det igen.

Grisroligt klipp med en dum ryss (eller nått).