Magnus Betnér skrev i sin "dagbok" på hemsidan att han skulle på Scars On Broadway-konserten.

Jag kände mig tvungen att skriva ett avundsjukt inlägg på hans forum.

Jag fick av moderatorn "Mats" (som jag har för mig är Magnus Betnérs brorsa) svaret "Oj oj oj vad det hade varit värt det för dig att gå från Sundsvall och hit för att se dem. Så grymt bra!"

Tröstande ord.

Sen såg jag att även Magnus själv hade kommenterat konserten i ett dagboks-inlägg imorse. "Konserten i går kvalar nog in på topp 5. Kanske den bästa jag någonsin sett, men så brukar det ju kännas när man varit på en riktigt, riktigt skön konsert." skrev han.
Då kändes allt ännu bättre... Nej.

Jag är arg.. Arg på mig själv för att jag aldrig får fingrarna ur, och ordnade det så att jag kunde ha åkt ner.

Jag visste att jag i likhet med när jag inte åkte och såg Rage Against The Machine och Serj Tankian på hultsfred skulle känna såhär om jag inte åkte ner den här gången. Bara i sommar har jag alltså haft chansen att i Sverige få se 3 av mina största dröm-konserter. Jag har inte varit på nån.

Synd att man inte lär av sina misstag.

Jag känner mig som en idiot.

Jag är ledsen.. Och tänker faktiskt göra detta till ett whine-inlägg..

Men inte den vanliga sortens whine-inlägg som man ser överallt om obetydliga "kärleksbekymmer" och tråkiga arbetsdagar osv.

Mitt whine sträcker sig långt längre än så.

Ikväll spelar Scars On Broadway på Debaser i stockholm, och jag sitter här och skriver blogg.. Helt osannolikt.

Jag ville och försökte in i det sista åka ner.. Men i brist på villiga kompanjoner blev det inte så. För åka ner ensam till stockholm gör jag ändå inte. Nån gräns ska det väl finnas. 

Och jag mår faktiskt seriöst dåligt över att missa den här spelningen. Och jag ber till Gud(Robbie Fowler) att dom kommer till sverige snart igen, och då ska absolut INGENTING få stoppa mig från att se dom!

Dom här är nog ett av banden jag mest av allt skulle vilja se live just nu för tillfället. Chansen fanns, men jag sumpade den. BALLE

Jag är ledsen. På riktigt.

Scars On Broadway - Kill eachother/Live Forever, live på Union Station 

Sitter i Ringarum hos min pappas bror och hans familj.

Eller sitter ute i gästrummet i "kapellet" på gården, och dom andra är inne.

Men vi bor för tillfället hos dom.

Håller på att hjälpa farmor att flytta..

Och det är helt otroligt vad mycket grejjer man kan få in i en lägenhet.

Endel förändringar som skett senaste dagarna också.

I början på veckan beslutade vi i familjen att våran tidigare här på bloggen omtalade katt skulle avlivas. Det var det mest vettiga både för oss, och för honom själv.

Så nu är det helt kattlöst hemma.  

Och jag tycker det är skönt. Även om katten som sagt funnits i familjen hela mitt liv, så har han dom senaste åren bara varit ett störningsmoment.

Min lillebror Albin åkte dessutom idag till USA för att bo där i 10månader.

Det kommer bli mer sjukt att han inte är hemma än att katten inte längre finns där.

Känns inte så värst nu, men jag tror det kommer en större saknad om ett tag när man mer insett att han är borta i nästan ett år framöver.

Hoppas du får det kanon där borta iallafall broe!

Förhoppningsvis löser det sig så att jag/vi kan komma och hälsa på dig till våren.

Läst klart några böcker nyligen också. Men orkar inte skriva några kortrecensioner just nu.. Väntar nog tills jag läst klart Mötley Crues biografi "The Dirt", och tar alla lästa böcker på en gång.

Vet iochförsig inte om det är något folk vill läsa om, men det bryr mig iofs mindre. Jag kommer skriva om det ändå.

Pies 

Jag funderade på en sak förut idag.

Det verkar som jag i dom flesta perioder och "tidsåldrar" jag levt hittills alltid fått ha mina "duster" med s.k dörrvakter och liknande aktörer.

Vi börjar med den såkallade "ICA-tiden".

Jag minns med ett sött leende på läpparna när vi(jag och mina jämnåriga) gick i sexan/sjua. ICA-arbetarna var irriterade på att ha oss små-ungar rännandes där hela dagarna(vad har folk emot att tjäna pengar?), så ICA Nivrena och Nivrena Skolan kom överens om att innan lunchen(Innan 12-13 eller vad det var) fick inga skolelever visstas på ICA.

Vi vägrade ju självklart gå med på detta, och det var nog närmare trettio än en gång vi stog och tjafsade med tanterna som jobbade på ICA om att vi självklart måste få gå in, och att dom inte kan införa sånna förbud.

Men ICA-tanterna stod på sig, och vi fick gott vänta tills klockan blev efter 12-13.

Sen kom tiden jag väljer att kalla "slutet på högstadiet/början på gymnasiet". Tiden då man började hänga på större annordnade fester och gymnasie-fester i stan. 

Denna gången var det vakterna i dörren som ett par gånger vägrade släppa in en. Jag kommer ihåg en specifik gång när jag och en vän skulle på en gymnasie-fest, och hade som sig bör förfestat innan, och druckit x-antal öl.

Som vanligt tog man även med sig några öl från platsen där förfesten ägde rum för att ha lite färdkost. Sista ölen dracks logiskt nog upp alldeles innan vi gick in. Vi gick fram mot entren sansade och ändå någorlunda nyktra(i förhållande till många andra festbesökare som var betydligt mer på läsken) och skulle betala och gå in. "Tyvärr grabbar.. Jag såg er när ni stod och drack öl alldeles nyss.. Vi kör nyktert här vet ni", säger vakten och släpper samtidigt förbi några av dom tidigare nämnda och bra mycket mer synligt påverkade personerna när vi kommer fram till honom. Även här blev det endel "kjeft. Men vi fick vackert finna oss i att det tydligen är bättre att inte dricka öl framför vakten och vara stupfull, än vara lugn och sansad och tömma dom sista dropparna ur burken så att vakten ser. 

Nu var ju det här på den tiden man var ung och idé-rik, så vi tog oss tillslut in ändå genom "utgången" på baksidan. Och detta var som sagt bara ett exempel på alla gymnasie-fester osv man av olika anledningar inte kommit in på till en början.

Och nu  har vi arbetat oss fram till den epoken som jag rätt och slätt kallar för "nutid".

Och det är precis som ni förmodligen redan gissat, just nutid det handlar om.

Alla dessa gånger man ska in på krogen, men även här av en mängd olika både riktiga och mer fjantiga anledningar inte kommit in.

"näe, tyvärr.. Du är för full", har man stött på allt för många gånger.

Och det har jag ju kanske varit några gånger också(även om det väl är då man tjafsar mest), men vissa gånger är det helt hutlösa anklagelser(eller vad säger du Salle?), när man vet av sig själv att man tagit det lugnt på förfest osv, och inte alls är särskilt rund under foten. Dom gångerna kan det vara saker som att man precis innan man ska gå in träffat på en kompis, och således väldigt grabbigt och onyktert tilldelats en bamsekram, som eventuellt sett lite onykter ut. Fånigt. Och även då blir det ju att man käftar emot, även om man vet att det förmodligen hellre stjälper än hjälper ens chanser att komma in på just den krogen.  

Så min tanke är helt enkelt.. Undra vart det är jag står och tjaffsar utan att få komma in om 20 år?.. Spännande!

Som slutkläm på detta mastodont-inlägg vill jag bara konstatera att det finns för lite plats inne vid mammas dator för att kunna sitta och äta samtidigt som man spelar online-poker. Dumt.

Men det är väl lika bra, eftersom mamma förmodligen skulle brinna av om jag åt här inne.. :)

Fick lite lust att skriva några rader om krog-dörrvakters dryga attityd också.. Men orkade inte, så nöjer mig med att lägga ut den här klockrena låten som handlar om just detta av Mannen, Myten, Poeten, Magnus Uggla istället.(just den här videon är ett bildspel som inte har något som helst med låtens mening att göra)

Det är någon fåne som envisas med att ringa mig hela tiden.

Han ringer oftast sent på helgkvällar, men ibland även på vardagar.

Han är från Kisa(har jag fått veta genom hitta.se) och öppnar alltid samtalen med t.ex "A TJENA DET ÄR "whatthefuckhissmeknamnis".. VAD GÖRU!?" eller "VART ÄRU!?".. Mitt svar blir alltid "vad sa du?..."  varpå han frågar ".. ÄRE INTE RIKARD?!", "nej, du har nog ringt fel".. "ja då ber jag om ursäkt!" *klick*

Likförbannat ringer samme person senast en vecka senare och samma procedur gås igenom.

Nu har han dock lärt sig att när jag direkt säger "du har ringt fel", så svarar han "jaha, det är fel igen?!?".

Borde man inte då ta bort det numret man har och sluta ringa?

Näe, visst.. Bor man i Kisa fortsätter man tydligen ringa i förhoppning om att nästa gång han provar så ska personen på andra sidan linjen ha bytts ut till denne Rikard.

Smart.

Har iochförsig lika osmarta vänner som när jag hade bytt nummer telefonterroriserade någon turk nerifrån landet.

Har uppstått diverse roliga situationer.

Bl.a när turken i frågas flickvän ringde upp min vän och själsfrände Olle, och frågade honom varför han brukar ringa hennes pojkvän. Otroligt roligt.

Eller när vi var ute på krogen, och samme olle skickade sms för att fråga vart jag var, och fick till svar "jag är på bio", och olle svarade "vafan, på bio? är du dum i huvudet?!".. Också otroligt roligt.

Nu ska jag åka och titta på Essvik - Sund.

Div 3 nästa?.. vore ballt.

Förlåt för att jag inte bloggar...

Många skriver i os-dagar som dessa om nivån på damfotbollen.

Och nivån på sporten damfotboll är verkligen låg i jämförelse med den liknande men allt mer utvecklade sporten herr-fotboll.

Det är inte bara min åsikt, det är fakta. Damfotboll är en mycket sämre sport att titta på än herr-fotboll.

Det går inte lika snabbt, det är långt ifrån samma fysiska spel och målvakterna är ju ofta ruskigt usla. Ibland kan man få se någon fin passningskombination i ett anfall som leder fram till ett mål. Men kvalitén på passningar och avslut är ändå alldeles för dålig för att det skulle lyckas mot ett bra försvar(så bra som inte existerar i sporten damfotboll, men finns i dom flesta (bra) lag i herr-fotboll).

Än mer pinsamma är damfotbollens domare. Vilka missar dom gör.

Och vilka konstiga avblåsningar. Nu inser ju även jag att det självklart har att göra med kvalitén på själva sporten, då det inte kan vara lätt alls att dömma fotboll på den nivån, men det måste ju finnas någon hejd.

Jag vill gärna tro att åtminstone som domare ska damer kunna vara lika bra som herrar, men det går inte. Dom bästa kvinnliga domarna(för det borde väl vara dom bästa som dömmer t.ex ett OS ?) visar gång på gång att även dom är flera klasser sämre än merparten av herr-domarna som finns.

Ganska sjukt ändå. Där handlar det ju inte om fysik alls.

Kvinnor är helt enkelt sämre på sport.

Vill avslutningsvis förtydliga att jag inte på något sätt är emot att kvinnor ska få idrotta eller delta i stora sport-evenemang. För det tycker jag ju självklart. Och jag tittar på massa olika dam-grenar i OS. Men det får vara slut på folk som tycker att kvinnlig sport är lika bra som herr-sport. Det ÄR inte samma nivå på det och har inte samma underhållningsvärde (PUNKT).

Det är roligt hur man som 20-åring i vissa lägen förväntas vara helt vuxen och klara av att ta ansvar, när man i andra lägen inte alls har samma status när det gäller "vuxenhet"..  I mitt fall tänker jag främst på hur mina föräldrar ser på detta. Vissa gånger anser min mor att jag ska klara av att vara vuxen och städa och sköta huset medans dom är borta. Men när det gäller beslut och levnadsval, då har hon mer att flika in. Visserligen tar jag dessa beslut själv, men hon brukar som sagt ha endel att säga osv.

Ta till exempel det här med Alkohol. Mina föräldrar har valt att leva ett nyktert liv, och det är ju ingenting konstigt med det, då det säkerligen finns flera miljoner människor till som gjort samma val som dom. Och självklart respekterar jag det val dom gjort. Jag har gjort mitt val. Och det är att inte nödvändigtvis leva ett nyktert liv. Vill jag(och det vill jag oftast) så dricker jag alkohol när jag ska ut eller liknande. När jag respekterar deras val, så kan väl dom respektera mina val och låta mig göra som jag vill med det. 

Den här frågan var självklart helt annorlunda när man var under 18 och inte myndig. Och även om jag även då drack alkohol så förstår jag ändå att dom då blev arga/besvikna. Men nu är jag "vuxen" och då borde väl detta vara min "ensak".. ?  

Ett bra exempel som nog passar in på några fler saker.

Nu dribblade jag bort mig lite tror jag, och bytte nästan lite ämne.. 

Men det jag menar är som sagt det jag började med i början. Det är både roligt och konstigt hur ens vuxen-status ändras i förhållande till vad det handlar om..