Många skriver i os-dagar som dessa om nivån på damfotbollen.

Och nivån på sporten damfotboll är verkligen låg i jämförelse med den liknande men allt mer utvecklade sporten herr-fotboll.

Det är inte bara min åsikt, det är fakta. Damfotboll är en mycket sämre sport att titta på än herr-fotboll.

Det går inte lika snabbt, det är långt ifrån samma fysiska spel och målvakterna är ju ofta ruskigt usla. Ibland kan man få se någon fin passningskombination i ett anfall som leder fram till ett mål. Men kvalitén på passningar och avslut är ändå alldeles för dålig för att det skulle lyckas mot ett bra försvar(så bra som inte existerar i sporten damfotboll, men finns i dom flesta (bra) lag i herr-fotboll).

Än mer pinsamma är damfotbollens domare. Vilka missar dom gör.

Och vilka konstiga avblåsningar. Nu inser ju även jag att det självklart har att göra med kvalitén på själva sporten, då det inte kan vara lätt alls att dömma fotboll på den nivån, men det måste ju finnas någon hejd.

Jag vill gärna tro att åtminstone som domare ska damer kunna vara lika bra som herrar, men det går inte. Dom bästa kvinnliga domarna(för det borde väl vara dom bästa som dömmer t.ex ett OS ?) visar gång på gång att även dom är flera klasser sämre än merparten av herr-domarna som finns.

Ganska sjukt ändå. Där handlar det ju inte om fysik alls.

Kvinnor är helt enkelt sämre på sport.

Vill avslutningsvis förtydliga att jag inte på något sätt är emot att kvinnor ska få idrotta eller delta i stora sport-evenemang. För det tycker jag ju självklart. Och jag tittar på massa olika dam-grenar i OS. Men det får vara slut på folk som tycker att kvinnlig sport är lika bra som herr-sport. Det ÄR inte samma nivå på det och har inte samma underhållningsvärde (PUNKT).

Det är roligt hur man som 20-åring i vissa lägen förväntas vara helt vuxen och klara av att ta ansvar, när man i andra lägen inte alls har samma status när det gäller "vuxenhet"..  I mitt fall tänker jag främst på hur mina föräldrar ser på detta. Vissa gånger anser min mor att jag ska klara av att vara vuxen och städa och sköta huset medans dom är borta. Men när det gäller beslut och levnadsval, då har hon mer att flika in. Visserligen tar jag dessa beslut själv, men hon brukar som sagt ha endel att säga osv.

Ta till exempel det här med Alkohol. Mina föräldrar har valt att leva ett nyktert liv, och det är ju ingenting konstigt med det, då det säkerligen finns flera miljoner människor till som gjort samma val som dom. Och självklart respekterar jag det val dom gjort. Jag har gjort mitt val. Och det är att inte nödvändigtvis leva ett nyktert liv. Vill jag(och det vill jag oftast) så dricker jag alkohol när jag ska ut eller liknande. När jag respekterar deras val, så kan väl dom respektera mina val och låta mig göra som jag vill med det. 

Den här frågan var självklart helt annorlunda när man var under 18 och inte myndig. Och även om jag även då drack alkohol så förstår jag ändå att dom då blev arga/besvikna. Men nu är jag "vuxen" och då borde väl detta vara min "ensak".. ?  

Ett bra exempel som nog passar in på några fler saker.

Nu dribblade jag bort mig lite tror jag, och bytte nästan lite ämne.. 

Men det jag menar är som sagt det jag började med i början. Det är både roligt och konstigt hur ens vuxen-status ändras i förhållande till vad det handlar om..